En otäck dikt som gör att det knyter sig i magen och man vill bara gråta.. Stackars ban! Å FY FAN för alla vidriga människor som finns överallt! Vissa borde inte få ha barn...

Mitt nam är Chris, jag är 3 år

Mina ögon är svullna, jag kan inte se.

Jag måste vara dum, jag måste vara dålig.

Vad kunde annars göra min far så arg?

Jag önskar jag vore bättre,

jag önskar att jag inte vore så ful.

Då kanske min mor
 
fortfarande ville ha mig.

Jag kan inte göra något rätt,

jag kan inte alls prata.

Annars är jag inlåst,

hela dagen.

När jag vaknar är jag ensam,

huset är mörkt..

Mina föräldrar är inte hemma.

När min mor kommer hem

försöker jag vara snäll.

Då får jag kanske bara en smäll ikväll.

Jag hörde precis en bil.

Min far är tillbaka från

Charlies bar.

Jag hör honom svära.

Jag hör mitt namn.

Jag trycker mig mot vägen.

Jag försöker gömma mig från

hans onda ögon.

Jag är så rädd.

Jag börjar gråta.

Han hittar mig gråtande,

han kallar mig fula namn.

Han säger att det är mitt fel

att han plågas på jobbet.

Han slår mig

och skriker på mig.

Jag kan smita till slut,

och springer mot dörren.

Han har redan låst den,

och jag börjar stor gråta.

Han tar tag i mig och slänger

mig mot den hårda väggen.

Jag faller till golvet

med mina ben som nästan är brutna,

och min far fortsätter kalla mig fula namn.

Jag skriker 'Förlåt'

men det är försent.

Hans ansikte förvrids till

okänslighet.

Värken. Smärtan

Igen och igen.

Åh snälla Gud, förlåt mig.

Snälla låt det ta slut.

När han äntligen slutar

och går mot dörren

ligger jag där känslolös.

Gråtande på golvet.

Jag heter Chris.

Jag är 3 år.

I natt mördade min far mig.


Du kan hjälpa...

Läser du det här och inte skickar det vidare

ber jag för din själ.

För annars måste du vara en

hjärtlös människa som inte

blir berörd av denna dikt.

Och om du blir berörd,

så gör något...

Därför ber jag dig, skicka den vidare

OM DU ÄR EMOT BARNMISSHANDEL!!!!!